Bra kämpat!!

Måste säga att älsklingen har KÄMPAT hela veckan för att få mig att förstå att det bara är mig han vill ha!

Tidigare ikväll så pratade vi lite till...och jag nämnde då för honom, om han inte märkt att jag inte svarat tillbaka när han sagt att han älskar mig...

Då kom tårarna hos honom, och han svarade jooo....älskar du inte mig längre???

Jag kröp upp i hans famn, och svarade kort och gott... Jo, jag älskar dig av hela mitt hjärta!! Men detta var enda sättet som jag kunde visa att det fick vara nog!

Tack och lov så kan vi prata! så vi förstår varandra, och förstår varann ännu mer!! Vi vill inte förlora varann, därav är öppen kommunikation en viktig nyckel i vårt förhållande. Att han dessutom är så pass ömsint att visa vad han känner mer eller mindre hela tiden, det uppskattas något oerhört från min sida!

Jag har världens bästa älskling! Det bara är så :)

Massa kärlek till honom <3 <3 <3

ja...jo...

Börjar kännas bättre. Älsklingen kämpar på...

Har fortfarande inte sagt orden, men det kommer. Köpte hem en macka till honom idag så han har nåt att äta när han kommer hem från jobbet. Själv ska jag strax iväg till jobbet... ska ut med Rasmus först.

Varit hos snällaste finaste Linda idag och fixat naglarna på hennes underbara salong NailMe.

Blir alltid att vi pratar en massa, skvaller eller ej, skönt att prata av sig iaf :) Känns som att vi förstår varandra väldigt bra :)

Älskling och jag ska nog till Pontus och Veronica nästa vecka, får se när det passar bara :)

Är trött, som attans... det gör också att mitt humör påverkas. Men men... Ska og inom kallskänken och köpa en sallad, hoppas de har öppet bara... så trött...hoppas att baby är vaken när jag kommer hem, så kan han ta hand om mig en stund....


Inte alltid så lätt...

Speciellt inte när båda två har samma humör. Jag älskar när allt känns bra, vilket det har gjort ett tag nu... speciellt sen i lördags, då vi båda två fick samma tanke ang. trubaduren som var på fox.
I måndags, när han kom hem från jobbet, så hade det tydligen varit lite jobbigt eller så, det köper jag. Han tog tag i posten och började röra sig bort, när jag pratade med honom, så jag bad honom att inte gå bort, så att vi kunde prata lite. Jag trodde han skulle sätta sig vid datorn. Han blev arg, slängde posten omkring sig, och satte sig i köket, pustade och frågade vad jag ville.
Då bröt det för mig. Det var inte så längesen vi hade pratat om detta att han måste sluta med detta att bli arg för noll och ingenting. Nu ville jag inte säga nåt längre, och jag hade glömt bort redan vad det var jag skulle sagt. Jag blev jävligt ledsen! Jag har redan haft ett sånt förhållande där den andre blev arg nästan bara så fort jag visade mig!
Så jag sa faktiskt till honom efter att vi ätit... att jag hade ett krav! Jag ville att han skulle ta sig en ordentlig funderare på om det faktiskt är mig han vill vara med. Han behövde inte fundera så länge utan sa direkt att självklart vill han ha mig, bara mig. Jag svarade med att det inte längre är så självklart.
Likadant när vi gick och lade oss så försökte han pussa mig...han försökte hela kvällen, men jag ville inte...var så sårad.
Så frågade han om jag fortfarande tycker om honom... jo, det gör jag sa jag. Men jag tycker inte det är så kul om man ska behöva kämpa hela tiden. Ett förhållande ska inte vara en kamp hela tiden. Ska det fortsätta att bara vara en kamp så kommer det sluta med att jag ger upp, sa jag.
Då blev han faktiskt ledsen....han grät till och med..och sa att han inte vill förlora mig!
Han brukar alltid vara noga med att jag ska veta att han älskar mig, är attraherad av mig och allt sånt, men nu är han extra noga, om man kan uttrycka det så.
Jag har faktiskt inte sagt de 3 orden till honom sen i måndags...men jag vill inte säga dem förrän jag känner att det är bra igen.
Vilken jobbig tjej/sambo jag måste vara....
Men han tycker inte det...får väl lita på det...
Tro nu inte för allt i världen att jag inte älskar min man längre...det gör jag, av hela mitt hjärta!! Men man måste samtidigt visa när det räcker.
Han är den ende, och förste som fått mig att känna att jag vill ha en egen familj.... Jag kommer att säga det till honom igen, men han ska få kämpa lite först...